2016-10-14 21:48 #0 av: Magi-cat

Det är ett evigt brus i hjärnan, en hjärnans egen inre monolog. Vad händer där inne - egentligen?

Hjärnan konsumerar enorma mängder energi i förhållande till sin storlek. En femtedel av allt blodsocker används av hjärnan, trots att den bara utgör två procent av kroppsvikten. Lustigt nog, kan man tycka, ändras inte förbrukningen nämnvärt vid kognitivt arbete. Så - hur används det annars?

Forskare har via hjärnscanning och beräkningar funnit att hjärnan har en spontan aktivitet som alltid pågår, även när man sover och särskilt under drömsömnen.

I början av 1990-talet upptäcktes av en slump att aktiviteten i vissa delar av hjärnan minskade när försökspersonerna skulle lösa en uppgift. Det här området kom att kallas den mystiska hjässloben. 
Det pågick alltså en spontan hjärnaktivitet som tonades ner när försökspersonen koncentrerade sig på den kognitiva uppgiften.
För att förstå denna spontana hjärnaktivitet har man kalkylerat hur olika hjärndelar kommunicerar med varandra och jämfört hjärnan med ett socialt nätverk.

Funktionen hos detta brus, denna spontana hjärnaktivitet är inte klarlagd men den verkar motsvara alla de där tankarna som kommer och går under dagen när man utan att fästa tankarna för sin inre monolog och dagdrömmer. 

Det här inre bruset måste haft ett evolutionärt värde som att hjälpa oss att planera för framtiden och tolka intryck, hela tiden refererandes till vad som tidigare hänt. Vi behöver inte tänka medvetet hela tiden utan hjärnans spontana aktivitet fyller i information som saknas.

"Den är av betydelse för att koppla upplevelsen till ett sammanhållet 'jag'". (1)

Det skulle vara ohanterligt att reagera medvetet på alla de intryck som når våra sinnesorgan. Näthinnan i ögat träffas varje sekund av ca 10 miljarder bites medan bara 100 bites når hjärnbarken för vidare bearbetning. Synnerven vidarebefordrar bara ca 6 miljoner bites. Därför måste hjärnan fylla i det vi ser. Uppfattar vi konturerna av ett ansikte eller ett hus fyller hjärnan i resten så vi känner igen dessa. 

Det samma gäller när vi njuter av konst och litteratur. Vi upplever så mycket mer och så mycket bättre än de enskilda färgerna, penseldragen eller bokstäverna. Vi får en helhetsupplevelse kopplad till känslor.

Störningar i det här hjärnnätverket kan vara ett första tecken på Alzheimers sjukdom. Vid schizofreni är det en överaktivitet i bruset i mystiska hjässloben. Inte konstigt då att hallucinationer ingår i symptombilden.
Även vid ADHD, depression och autism kan det vara störningar i detta nätverk, men tyvärr satsas det än så länge inte så mycket på forskning på det området. (1) 

Har hjärnans spontana aktivitet med medvetandet att göra? Frågan diskuteras livligt och en del anser det. En forskare kom fram till att "hjärnans spontana aktivitet som går i långsamma vågor ungefär var tionde sekund utgör det fysikaliska underlaget för medvetandet." Tanken om att den spontana hjärnaktiviteten skulle motsvara medvetandeströmmen har dock stött på motstånd. Andra tror att medvetandet mer är relaterat till gammaaktiviteten med en frekvens av ca 40 Hertz. 
Gammaaktiviteten uppkommer hos barnet när det är ett halvår när det blir medvetet om att ett föremål finns även om man tar bort det ur synfältet. 

Vad innebär det då att det mesta av våra hjärnors aktivitet är brus eller spontana urladdningar i nerverna? Skvalpar "vi" runt som små båtar utan segel på en krusig ocean utan horisont?
Njä. Vi kan trots allt styra tankar när vi bestämmer oss för det, koncentrera oss på kognitiva uppgifter och låta kreativiteten flöda i penseldrag och poesi när vi önskar det. Vi kan t.o.m. påverka hjärnan tack vare dess plasticitet, genuttrycken och synapsbildning. Inte illa.

"Det är det som är finessen med människans kulturella hjärna." (1)

källa:

1: Hugo Lagercrantz: "Hjärnbrus"

bilder från pixabay.com