Synestesi

Att se dansande färger i musik och veckodagarnas namn, det är att vara synestet.

En synestet kodar sina minnen genom att kombinera och associera flera olika sinnesintryck.

Det kan vara att se ljud och höra och lukta färger. En del synesteter ser veckodagarna i olika färger.

I synestetens hjärna är områden kopplade som vanligtvis inte är det. Detta gör att upplevelser från olika sinnen länkas ihop till ett.

Synestesi är automatisk och ofrivillig, till skillnad från t.ex. minnesmästare som avsiktligt kombinerar olika sinnen för att minnas bättre.

Pontus Wasling skriver i "Minnet fram och tillbaka" om två personer som är synesteter. Musik får färg, gitarr är orange och blåsinstrument gulgröna och färgerna dansar i musiken.

Båda personerna upplever siffror som färger, men färgerna är individuella, så de ser dem med olika färger. Veckodagarna har olika färger - och blir lätta att komma ihåg...

En tredje person upptäckte att han hade ett fenomenalt doftminne och blev vinkännare. Han har ett nästan fotografiskt doftminne och för honom är ett glas champagne associerad med färger i tredimensionella bilder. Han har också ett av världens bästa doftsinnen. (1)

Det finns inga säkra uppgifter om hur vanligt det är med synestesi. Siffror mellan 0.001 och 2 % av befolkningen har föreslagits. (2) Fyra % enligt denna källa. (3)

Vad beror synestesi på?

Det vem man inte, men det verkar finnas en ärftlig komponent. Fler kvinnor än män förefaller ha egenskapen och fler av dem är även vänsterhänta jämfört med befolkningen i stort. (3)

Enligt en studie finns det också en koppling mellan autismspektrum och synestesi. (3)

Är synestesi en tillgång eller en börda? 

Det är förstås olika för olika människor. En del beskriver att det är knepigt att uppleva verkligheten annorlunda än andra och att de är rädda att bli betraktade som minst sagt lite udda. Många undviker att tala om sin förmåga om de inte känner personerna närmare.
En del skulle föredra lite mer regelbundenhet i sinnesintrycken. (3)

Andra rapporterar fördelar som att det är lättare att få verkligt goda vänner. Lila människor är snobbiga...:-) (3)

Som konstnärliga utövare borde det vara en fördel och något som förhöjer upplevelsen av konst.

En synestetisk pianist spelar Bach i färg:

http://www.shockmd.com/2012/03/22/bach-in-colors-due-to-synesthesia/

källor: 

1. Wasling: Minnet fram och tillbaka)

2. http://sv.wikipedia.org/wiki/Synestesi

3. http://www.medicaldaily.com/what-its-experience-synesthesia-taste-music-and-colors-language-270741

bilder från www.pixabay.com

Absolut. 1, 4 och 7 är för mig vitt, svart och rött. 3, 6 och 9 är gult, orange och rött. Siffror för mig byter alltså färg beroende på i vilket sammanhang de är.

#2 Intressant!  Ser du toner i färg också?

Nej, musik är på ett annat plan. Kan inte förklara det, återkommer om jag kommer på ett bra sätt att säga hur jag menar. Däremot, kunde jag läsa noter kanske de skulle ha färger. Ibland har bokstäver färger för mig.

Så intressant! Visste inte att det här fanns. Det måste vara rätt så ovanligt eller så pratar inte människor gärna om detta. Vet du Magi-cat vilken koppling de menar finns mellan autism och synestesi (källa 3)? (Hinner inte läsa länken nu) Tänker att det är intressant eftersom de som har autism blir ofta hjälpta av att koppla olika synen. För att förstå dagar exempelvis, så har varje veckodag en speciell färg. 

Det här har väl inte riktigt med ämnet att göra men när jag gick i skolan och vi började lära oss läsa så hade vi en bok där alla vokaler var röda och konsonanterna svarta. Jag ser än idag bokstäverna med dessa två färger.

Ämnet är i alla fall väldigt intressant.

#6 Kul! Mycket smart!

Det var klart inlärningsbefrämjande i alla fall eftersom du ser dem ännu!  Tänk vad vissa saker sitter kvar och särskilt kanske om man kopplar flera sinnen!

Med detta sagt kommer jag att tänka på något från min skoltid. Vi skulle gå på konsert (vilket vi tyckte var dötrist). Men den här gången fick vi göra förberedelser innan som väckte ett intresse. Den som höll i konserten beskrev ett annat sätt att uppleva musik, som något som inte "bara" kom in genom öronen utan aktiverade hela sinnet. (minns inte hur han uttryckte sig.)
Tonerna hade olika färger, sade han! F var blått och C var svart...(sedan kommer jag inte ihåg mer, men C har fortsatt att vara svart för mig...). Han kanske var synestet själv?
Under konserten satt jag uppmärksamt och försökte ta in tonerna med den där färgsynen och fick på så sätt en merupplevelse. 
Det är länge sedan nu, men när jag tänker på betydde det mycket för mitt musikintresse.

#7 Ja det var ett fint och smart sätt att få  människor att uppleva musik på ett annorlunda sätt.

Även hos dig har upplevelsen stannat kvar.

#5 Missade den intressanta fråga du tar upp, Loris!

Det verkar finnas en viss koppling mellan autism och synestesi, på så sätt att det är lite vanligare bland personer med autism.

Från länken (3)

" A recent study found that there is a link between synesthesia and autism spectrum conditions. Autism occurs in one percent of the population. Yet when researchers tested 164 adults with autism and 97 adults without the condition, synesthesia occurred in nearly one in every five people (20 percent) with autism — much greater than the four percent found in the population at large. "

En länk om en bok:

"Så läste jag boken "Sinnesintryck och omvärldsuppfattning vid autism och Aspergers syndrom" som i kapitel sex, ”Andra sensoriska tillstånd”, tar upp Synestesi. Synestesi beskrivs i boken som att när en sensorisk modalitet stimuleras leder detta till ett intryck i ett eller flera andra sinnen. Exempel är att en smak upplevs som en viss form, att ett ljud ger en upplevelse av beröring eller att en doft åstadkommer en färgupplevelse. Andra exempel är upplevelsen av att siffror, bokstäver eller ord har eller är färger. Bogadshina skriver att det anses ovanligt med synestesi hos personer med autism trots att analyser av personliga berättelser inom gruppen visar att det är vanligt. Hon menar att orsaken till att synestesi anses ovanligt hos personer med autism kan vara att det är svårt att upptäcka

Läs mer: 

http://www.kaosteknik.se/news/en-fargglad-paradox/

""Att studera synestesi är att få möjlighet att förstå hur medvetande uppstår, anser Monica Vester. Även om synestesi inte räknas som en sjukdom eller nedsättning ser hon likheter med autism och HSP, highly sensitive persons, som är extra känsliga för sinnesintryck. En amerikansk studie från i fjol visar också att synestesi är vanligare bland personer med Aspergers syndrom."

Monica Vester är psykolog och har skrivit boken "En värld av nyanser" (Studentlitteratur 2004). 

http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/n%C3%A4r-sinnena-g%C3%A5r-i-kors-1.99959

Kom att tänka på boken "Född en blå dag". Den är skriven av Daniel Tammet, specialbegåvad och genialisk savant, synestet och med diagnoser som Aspergers-syndrom.

Han ser siffror i färger och får på så sätt lättare att memorera dem, något han hade nytta av när han satte det europeiska rekordet i att memorera decimaler i talet pi. Han kom till 22 514...

En artikel om synestesi och hur olika synesteter kan uppleva världen.

Om Jackson som rent bokstavligt byter plats och hoppar till en annan sten för att höra vännens ord ur ett annat perspektiv. 
Jackson ser tankar som former. Varje person han möter, varje mening som uttalas, allt bildar en rörlig mental karta.
När han fattar beslut blir den där magkänslan alla talar om som en svårdefinierbar känsla, synlig och formgiven för honom.
Det verkar väldigt intressant...Ibland måste han "översätta" sina tankar från komplex matematik till för andra begripliga ord.

Vilken tillgång det måste vara, tänker man när man läser det...

Redan under skoltiden började han dölja för andra sitt behov av att kliva över till en annan möbel t.ex. för att se och uppleva frågan i läxboken ur en annan synvinkel. 
(Det finns också fler exempel på elever med säregna begåvningar och förmågor. Jag är rädd att inte skolan i allmänhet tar vara på dessa, utan de betraktas som udda och ska uppföra sig som andra.)

http://www.theatlantic.com/science/archive/2016/07/whats-it-like-to-see-ideas-as-shapes/492032/

Lite mindre känt är kalendersynestesi, då personer ser kalendern framför sig, verkligen ser den i bilder.

Ökade insikter om detta fenomen kan ge mer kunskap om hur hjärnan processar tid.

http://www.sciencealert.com/some-people-can-see-calendars-and-it-could-explain-how-our-brain-processes-time

Från att ha ansetts vara ett ovanligt fenomen har synestesi nu seglat upp till att vara betydligt vanligare än så, kanske t.o.m. var femte människa kan uppleva att höra vad de ser enligt en rapport publicera i Consciousness and cognition.

Dessa personer kan när de ser ljusblixtar eller visuella rörelser samtidigt höra surrande ljud som inte "finns" där, egentligen.

Av 40 försökspersoner som inte tidigare hade någon historia av synestesi, kunde 22 % uppleva "ljud" från ljusblixtar de fick se på en skärm.

Varför detta inte upptäckts tidigare föreslås vara för att ljus och ljud så ofta här ihop att personerna inte tänkt på att upplevelsen skulle ha något med synestesi att göra.

Det kan vara av fördel med denna form av synestesi:

"It could also be because in some cases, forging a link between the two senses may actually be of benefit. Those people who were identified as having the visual-auditory link were better able to distinguish between whether or not two flashing patterns of Morse code were the same or different sequences. If people can hear sounds when they see patterns of flashes, it might help them discern the patterns."

http://www.iflscience.com/brain/up-to-onefifth-of-the-population-may-have-a-mild-form-of-synesthesia/

Här kan du själv göra ett test! Det tar några minuter och är riktigt intressant:

https://cityunilondon.eu.qualtrics.com/jfe/form/SV_bKSkV69EJ6TKmKV

Jag är mycket för att minnas dagar och musik i färg och bilder. Och känslor.
Det är så jag minns saker, genom att associera till färg, musik och känsla.

Jag har aldrig ens tänkt på detta tidigare.

Maria skrev här i tråden om att vi i skolan fick bokstäver och siffror presenterade för oss i olika färger. Jag har synestesi och jag lärde mig att läsa i trean. Att räkna likaså. Min värld och min inlärningsförmåga totalt slogs sönder av att man satte fel färger på bokstäverna/siffrorna i klassrummet och i böckerna. Jag kunde ju inte använda mitt minne såsom jag är skapad. Så jag lärde mig väldigt sent att läsa. Jag minns när, det var i trean som jag fick min första bok utan bilder och bara i svarttryck. Senare lärde jag mig att aldrig titta upp på tavlan eller på läraren utan att själv rita och anteckna vad jag hörde. På det sättet klarade jag skolan ändå ganska bra. Mitt IQ ligger på 127 så det är inte något fel på intelligensen. 

Sen blev jag själv lärare för jag visste bättre och ville hjälpa barn med olika intelligenser att få möjlighet att lära sig PÅ SITT SÄTT. Min son har ärvt synestesin och min mor hade den. Jag köpte pappersmappar i olika färger till min son när han började i högstadiet. Han fick själv välja färg till de olika ämnena han hade. I mappen låg då boken i ämnet, pennor, sudd och en skrivbok. Så allt han behövde tänka på var vilket ämne var näst på schemat och ta mappen ur skåpet på väg till klassrummet. Innan mappsystemet var skolgången kaotisk för honom. Jag kände igen mig i den kaosen och kunde hjälpa honom. 

Jätteintressant, jag har svårt att minnas saker och det enda jag kan relatera till detta är att jag ibland tänkt på mina vänner som olika färger beroende på hur jag uppfattat dem.