Annons:
Etiketterillusionerhallucinationerfelslut
Läst 1816 ggr
[peter54]
12/10/15, 10:33 AM

Hjärnspöken vid hypoglykemisk chock

Detta handlar om upplevelser av bristande/felaktig hjärnaktivitet, snarare än om något vetenskapligt belagt och faktabaserat. 

Under den gångna natten drabbades jag av en insulinchock (hypoglykemisk chock), ett tillstånd som uppstår när man som diabetiker (typ 1) hamnar i farligt låg blodsockernivå.

I samband med ett sådant tillstånd, drabbas man av vanföreställningar av varierande karaktär, oftast totalt verklighetsfrämmande, som om man levde i en abstrakt drömvärld.

Jag har hamnat i detta tillstånd fem-sex gånger under de 47 år jag levt med diabetes typ 1, så det händer som tur är inte ofta. Denna gång minns jag inte så mycket av hur jag tänkte och vilken typ av drömvärld jag befann mig i, men jag minns några få brottstycken och skammen jag kände när jag vaknade upp ur tillståndet och insåg vad jag sagt till min fru.

Jag var i min förvanskade verklighet utsatt för ett "praktical joke", där någon eller några verkade ha hällt vatten på min tröja, som delats upp i ett antal rutor där alla rutor som var blöta var vita och den enda som inte var blöt var svart. På den svarta rutan stod det Salem, (en ort mellan Sthlm och Södertälje där jag tidigare bott) naturligtvis utan närmare förklaring.

När min fru insåg vad som hänt efter att ha känt att jag var sjöblöt, rusade hon upp och tvingade i mig en energidryck (som jag alltid har vid sängen), medan jag sa att jag inte behöver den och att det var ett skämt, är hon dum? Kan hon inte läsa vad som står på den svarta rutan på tröjan (nu försöker jag dra tröjans baksida framåt så att hon ska se den svarta och torra rutan med texten), men hon lyssnar inte på tokerierna, utan drar av mig den plaskvåta (och naturligtvis helvita) tröjan och sätter på mig en torr så att jag inte ska åka på lunginflammation på köpet.

Min fru hade hämtat mina testgrejor och blodsockret var nere på 1,8, jag behöver ligga runt 5 mmol/liter. Hon rullar över mig på sin sänghalva så att hon kan byta sängkläder på min, allt är blött av den extrema svettning kroppen genomgår vid hypoglykemi, det är säkert en fråga om uppåt en halv liter. Allt löst måste bytas, madrassöverdrag, lakan, påslakan, kuddvar och mina sovkläder.

Medan jag ligger där på hennes säng, börjar energin från energidrycken nå in i kroppens alla celler och hjärnan kommer så sakteliga tillbaka till full funktion. Jag sätter mig upp och min fru frågar om jag är tillbaka. -Vad hände, säger jag och hon berättar vad som verkligen hände istället för den förvanskade minnesbild jag har.

 Vanföreställningarna fasas ut och byts mot en skräckblandad skam över vad jag hävdat och vad jag sagt. Jag kan också se på min fru att hon både är stressad av händelsen och att hon påverkats av vad jag vräkt ur mig under det att min hjärna löpt tankeamok av att delar stängts ner för att spara energin åt livsuppehållande funktioner. Jag kan förstås inte hjälpa vad jag sagt eller gjort, men känslan av skam över att det drabbar min fru kan jag inte skaka av mig.

Sammanfattningsvis, när man befinner sig i ett sådant tillstånd blir drömmen verklighet och den ickelogiska och den totalt bristande konsekvens som drömmar omfattar, blir den verklighet man lever i de korta sekvenser tillståndet befinner sig emellan medvetenheten och medvetslösheten som följer om man inte åtgärdar hypoglykemin.

Annons:
Maria
12/10/15, 5:18 PM
#1

Usch, vilken förfärlig upplevelse för er båda. Hoppas innerilgt att det inte händer igen.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[peter54]
12/11/15, 10:07 AM
#2

#1 Ja det är inga trevliga upplevelser och det är tur för mig att jag har en handlingskraftig fru som vet vad hon ska göra. Det är inte alltid lätt att hantera en person som befinner sig i hypoglykemisk chock, man kan bli våldsam och totalvägra all hjälp som någon försöker ge.

Jag är dock inte våldsam, även om det faktiskt har hänt en gång för 30 år sedan att jag grep tag i tröjan på en ambulanspersonal och höll fast så att han inte kom loss utan behövde hjälp av den andre att få av sig tröjan. Då trodde jag att de var inbrottstjuvar eftersom de var två främlingar i vårt sovrum.

Detta tillstånd är inte att betrakta som ett sjuktillstånd och därför kan det bli knasigt när folk säger "krya på dig". Så snart man fått in energi till cellerna i kroppen och hjärnan återgår till normalfunktion, så är det hela över.

Maria
12/11/15, 11:16 AM
#3

#2 Tillfällig kortslutning med andra ord. Så obehagligt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Magi-cat
12/11/15, 11:24 AM
#4

Det kan vara bra att så många som möjligt känner till detta, så jag tackar för en målande beskrivning!

Det måste kännas väldigt utsatt och obehagligt.


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Fillifjonkan60
12/11/15, 11:55 AM
#5

Usch så otäckt! Min sambo har diabetes typ 1 och tack och lov har något sånt aldrig hänt. Vi har varit tillsammans 5 år.

Tack för din berättelse som kan vara bra att ha i minnet. 🌺


I Sverige har vi yttrandefrihet
men bara om vi yttrar oss rätt.
Kallas inte det diktatur?


[peter54]
12/11/15, 7:13 PM
#6

#4 Man känner ingenting av de missförhållanden som råder i huvudet förrän man kommit ur dem, under tiden man befinner sig i den bristande hjärnfunktionen är det lika verkligt som vardagen annars.

Vissa minns ingenting efteråt, medan andra kan berätta om upplevelserna i minsta detalj, men det beror förstås också på var på skalan av hypoglykemi man befinner sig. Den här gången var jag vaken, medan den gången jag blev våldsam hade jag väckts upp ur medvetslöshet med hjälp av strösocker löst i vatten. Det går långsamt och jag minns att jag trodde att jag drömde att någon hällt cementblandning i munnen på mig..

#5 Se till att alltid ha en Glucagonampull hemma i kylskåpet om det någon gång skulle inträffa. En sådan spruta hämtar en tillbaka från medvetslöshet på en minut.

Annons:
Farwuq
12/12/15, 10:27 AM
#7

Urk…

😕

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

fridelfina
12/14/15, 5:54 AM
#8

Min make har haft ett par såna. Det är tur ni har fruar som ignorerar era dumheter (kärlek)…. Kan tipsa om att ha flytande glukos eller honung att doppa fingret i och gnida in på tandköttet om blodsocker blir så lågt att diabetiker inte kan dricka eller äta nåt. Det går förvånansvärt snabbt ut i kroppen och höjer blodsockervärde till bättre värde. Bra att du minns, min make minns inte när det varit så lågt. Det är lite jobbigt för han tror inte på min förklaring om varför det är så blött i hans säng utan blir sur på mig, som kämpat som en galning för att häva hans känning!

 
 

Magi-cat
12/14/15, 7:35 AM
#9

#8 Det måste vara jobbigt, fridelfina!

Kanske du skulle låta honom läsa Peters berättelse?


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

[peter54]
12/14/15, 9:42 AM
#10

Diabetesteamet skriver ut Glucagon om man ber om det. Det är en ampull med injektionsnål som, oftast, partnern skjuter in i låret. Det är det allra bästa eftersom det får levern att genast släppa sin glucosreserv så att man omedelbart kommer till sans igen.

Jag har starka minnen ifrån flera av mina insulinchocker och den gången för 30 år sedan när jag blev medvetslös och hamnade på Huddinge sjukhus är den gång jag har allra starkaste minnen ifrån, speciellt eftersom hjärnan vaknar lite i taget, inte hela på en gång när man använder sig av vanligt socker per oralt som ambulanspersonalen då gjorde. Det blev initialt i uppvaknandet lite av en utomkroppslig perceptionsupplevelse där jag tyckte mig betrakta hela scenen i sovrummet uppifrån hörnet i taket.

Upp till toppen
Annons: