Finns det fundamentala rädslor?

Rädsla är nödvändig för att vi ska klara oss. Den varnar för faror och räddar oss från livshotande situationer. Det är bara ibland det blir fel och den irrationella rädslan ställer till det.

Vad är rädsla? Enligt nedanstående artikel: An anxious feeling, caused by our anticipation of some imagined event or experience.. (ung: en orolig sinnesstämning orsakad av förväntningar) Det blir samma biologiska gensvar i kroppen oberoende av orsaken till rädslan.

Vissa rädslor finns i oss biologiskt och de är fem stycken:

1. Extinction. En existentiell rädsla att inte mera finnas. Kan ta sig uttryck i höjdrädsla, paniken när man tittar ut över ett stup eller från en hög byggnad.

2. Mutilation.  Rädslan att förlora någonting av sig självt fysiskt eller förlust av kroppslig integritet. Kan ta sig uttryck i rädsla för vilda djur, spindlar, ormar...

3. Loss of Autonomy. Rädslan för att förlora kontrollen, bli paralyserad, instängd, kvävd, fångad i en fälla. Yttrar sig som klaustrofobi men kan också gå in i social interaktion eller relationer.

4. Separation.  Att bli övergiven och förskjuten, inte uppskattad eller önskad av någon, utanförskap, att bli en icke-person. Att bli ställd utanför gruppen. Hur pallar man grupptryck? Ensamhet är en riskfaktor för hälsan och ensamhet finns överallt.  Separationsångest upplever redan det lilla barnet innan det har ett språk.

5. Ego-death . Att bli utskämd, förödmjukad, att "tappa ansiktet".  Disintegrering.

Från dessa fem fundamentala rädslor kan man alltså härleda alla andra. Svartsjuka, t.ex, är separationsrädsla. 

Ilska kommer ur rädsla. Man blir ilsken pga rädsla för något av ovanstående, att förskjutas, att känna sig fångad och inklämd i ett hörn eller att bli en icke-person. De saker som gör oss rädda gör oss arga. (Ilskan kanske behövs som handlingskraft? Man gör sig beredd att förflytta sig ifrån hotet.) 

Religiös fanatism kan bottna i den existentiella ångesten eller rädsla för egots död. Om inte gud finns eller "min" gud är den rätta, är "jag" verkligen illa ute, prisgiven åt makterna.

Många av våra irrationella undvikande-reaktioner är snabbkommandon för rädsla för rädslan. De svarar på minnen av rädsla, inte själva den faktiska situationen. (Vi kanske inte går på en tillställning "jag får nog sitta ensam", eller håller nere berättigade lönekrav "det är nog ingen idé", "de andra tycker nog det är för mycket" osv.)

När vi ser rädslor för vad de är, information, blir de lättare att komma över och behandla rationellt.

http://www.psychologytoday.com/blog/brainsnacks/201203/the-only-5-fears-we-all-share

Vad tror ni? Känns de igen? Finns det basala rädslor? Var kommer främlingsrädsla in? Kan rädslorna vara nyttiga att känna till?

När man i enkäter frågar människor vad de är mest rädda för, brukar "hålla tal" komma högt upp eller t.o.m. överst. Så stark är rädslan att stå utanför gruppen och utsätta sig för dess dom, att det t.o.m. går utanpå rädsla för döden. Man förstår då också hur starkt ett grupptryck är och hur svårt att stå emot. (Introverta lär ha lättare att stå emot grupptryck. De har liksom mindre att förlora.) 
Allt detta gör hjärnan bums och med detsamma, utan att vi tänker på det. Kan vara kul att tänka på.

(bild från www.pixabay.com)

Intressant.

Väldigt intressant.

Däremot förstår jag inte riktigt detta?

1. Extinction. En existentiell rädsla att inte mera finnas. Kan ta sig uttryck i höjdrädsla, paniken när man tittar ut över ett stup eller från en hög byggnad.

Jag trodde höjdrädsla var något mycket mer rent fysiskt.

#2 Den var lite svår. Men om man tänker att rädsla för höjder är bra att ha för att vi inte ska vara för våghalsiga och utsätta oss för onödiga faror. Kroppen reagerar så på så sätt är det fysiskt. Men reaktionen handlar egentligen om rädslan att ramla ner och dö. På så sätt är det en existentiell rädsla.

#3 Så är det kanske men jag har ändå lite svårt att förstå det

Det där verkar vara ett mänskligt sätt att skapa kategorier för olika rädslor, inte en absolut sanning om rädslornas natur.

Fobier för djur är även en rädsla som inte nämns. Människor som varit rädda för farliga djur har varit duktigare att föra sina gener vidare än helt orädda.
Evolutionärt har rädslor för höjder och rädsla att bi instängd också gynnat överlevnaden.

Människan är ett flockdjur och människor som blivit utstötta har haft sämre överlevnadschanser, vilket förklarar socialt fobiskt rädslor.

Sociala fobier kan nog förekomma bland andra sociala djur där "hackkycklingar" förekommer, men ex asociala ensamlevande björnar har troligen inte så mycket socialfobiska rädslor, för de lever själva.

Vilka rädslor en djurart har beror på vilka rädslor som gynnat artens överlevnad i dess nisch i ekosystemet. Det gäller även människors rädslor.

Jo det är absolut viktigt att känna till sina personliga rädslor för att t ex kunna konfrontera de som hindrar att uppnå mål, personliga eller gemensamma mål.
Rädslan för att vara rädd för att "bli rädd", undrar jag i vilken kategori den skulle hamna under? ;)