Autism behöver inte alls visa sig tidigt, särskilt inte på flickor.

#1 Hej!

Jag tog den uppgiften från Autism & Aspergerförbundet:

"Autism är en medfödd eller tidigt förvärvad genomgripande funktionsnedsättning, vars symtom visar sig före tre års ålder."

Sedan skrev jag att det är vanligast att få diagnosen tidigt, men att även vuxna kan efter utredning få denna diagnos.

Under AST-paraplyet finns det förstås en hel del variationer….

Då bör nog det förbundet uppdatera sig lite 😉Asperger används inte längre som diagnos.

#3 Det förekommer fortfarande här och där men jag skrev också att:

"Numera använder man oftare begreppet autismspektrumtillstånd (AST). "

Kanske du kan påverka förbundet?

#1#3 

Autism behöver inte visa sig tidigt men det gör det oftast. Det är vanligt att det upptäcks tidigt. När det gäller neuropsykiatriska diagnoser ställer man sällan dessa på små barn. Men när det kommer till autism så är symptom ofta tydliga och numera kan man ställa AST-diagnos redan när barnet är i tvåårsåldern. 

Vad gäller Asperger så ingår den diagnosen numera i AST, men det var först 2013 när det nya DSM-5 utkom som de gjorde denna förändring. Så det är relativt nytt. De som blivit diagnosticerade före 2013 kan inte bara helt plötsligt börja kalla sin diagnos för något annat. Jag tror att även många läkare och psykologer kallar det fortfarande för Asperger när de pratar med sina patienter, även om de kanske inte skriver ner det som en diagnos.

Själv fick jag min diagnos i vuxen ålder , jag hade via olika strategier och att efterapa olika beteenden " klarat mig " till slut fick jag en utmattningsdepression Som aldrig gick över. Två av mina barnbarn har fått sina diagnoser i Spektrumet som barn , så det är olika .

Kunskapskanalen visade för två dagar sedan en dokumentär från BBC som verkligen är sevärd. Det är både forskare och personer med AST som kommer till tals och berättar vad det innebär att ha AST samt på vilket sätt skiljer sig tänkande mellan en person som har AST och en person som inte har det.

Bl.a. visar de ett experiment med barn där försöksledaren visar en låda med locket på för barnet. I lådan finns en leksaksbåt. Ledaren uppmanar barnet att ta fram båten på samma sätt som hon - genom att först knacka på locket och sedan öppna locket och ta fram båten. Barn utan autism gör precis som de blir tillsagda. Men barn med autism hoppar över att knacka och tar fram båten direkt. Det är intressant på minst två sätt. Det visar dels hur barn med AST går direkt till handlingen och hoppar över att knacka eftersom de inte kan se att det finns något syfte med det (vilket det inte gör heller).Dels är det intressant att se att barn utan AST strävar efter att göra som vuxna även om någon handling uppenbart är meningslös. 

Två personer som båda har AST berättar öppenhjärtigt om sin relation varför de ville bli tillsammans, när de egentligen inte alls saknar varandra (eller annat socialt umgänge) och skulle kunna klara sig utan varandra. 

Jag tycker att programmet är bra för den visar tydligt vilka svårigheter kan uppstå  för en person med AST och förklarar också varför. De fokuserar mycket på det sociala samspelet. 

http://www.svtplay.se/video/2350970/att-leva-med-autism/avsnitt-1?info=visa

👍

#7: man måste dock komma ihåg att det här är exempel, och i vissa avseenden bekräftar de tyvärr vanliga fördomar. Folk med autism/asperger kan vara precis lika olika som andra människor. Om inte mer, i sådana avseenden som att den annorlunda empatin och känsligheten kan yttra sig som både nedsatt och förhöjd. Nedsatta sociala behov har heller inte alla, och man ska inte förväxla det med nedsatt social ork eller kompetens eller tolerans för "oväsentligheter" som småprat.

#9 Visst är det viktigt att komma ihåg, bra att du nämner det. Jag antar att jag tog för givet att de flesta vet det och inte tolkar dokumentären som att så här är det för alla med AST. Dock är dokumentären bra tycker jag på så sätt att det förklarar på ett bra sätt hur personer med AST kan tänka och varför det blir fel i kommunikationen (för en del då). Tänker främst på att anhöriga och de som kommer i kontakt med personer med AST kan ha nytta av det. 

De nämner även i videon att egentligen har alla människor drag av autism men att det inte blir ett problem för alla. Många som har autism blir aldrig diagnosticerade eftersom det inte finns något behov av det. Vet inte om du såg hela dokumentären men de visar en skala med noll på ena sidan och tio (tror jag att det var) på andra för att visa hur autism är utspridd. De menar att de flesta människor ligger i mitten. Väldigt få procent ligger vid noll och har alltså inga drag av autism och väldigt få ligger vid tio, d.v.s. har extrema svårigheter och alla kända drag. Så, alla rör vi oss på den här glidande skalan och någon hamnar närmare nollan och någon närmare tian. Det är rätt så intressant faktiskt och något som gör att många NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ) diagnoser ifrågasätts.

Lite om den glidande skalan:

http://hjarnan.ifokus.se/discussions/575f111f8e0e7467fb0017a5-vi-har-alla-autism-gener

#10: jag har sett programmet förut, men just det om kontinuet mindes jag inte. Kanske för att det andra, det jag nämnde, dominerade? Idén är dock välbekant för mig, jag tycker mig också ha sett det själv.

Beträffande diagnosbehovet kommer man dock också in på "systemets" och många enskildas obenägenhet att hjälpa folk bara för att de kan behöva hjälp, om det inte finns någon klart avgränsad och av auktoritativ instans given bekräftelse och "förklaring" på det – som samtidigt kan stigmatisera, så där kommer ännu en avvägning.  (Som du säkert vet och som det kanske finns någon lämpligare tråd för…)