Psykologi

Gnället skadar hjärnan

2017-01-03 08:39 #0 av: Magi-cat

Säkert känner du också någon konstant gnällig person som alltid ser det negativa i allt? Som bara kommer ihåg negativa detaljer i en större helhet? Det är påfrestande för alla och dessutom lätt smittsamt, Inte nog med det: gnäll skadar hjärnan, enligt forskning.

Gnället kör igång en stressreaktion i kroppen, stresshormonet kortisol utsöndras. Ju mer kortisol, desto svårare för hjärnan att bilda nya och positiva minnen. Kortisol påverkar nämligen hippocampus som är viktig för inlärning och minnen.

Enligt neuropsykologen Rick Hansen kan t.o.m. generna ändras, vilket ändrar hjärnans struktur.

Naturligtvis är det inte så här "enkelt" eftersom människor är mångfacetterade, inte antingen - eller och naturligtvis måste man reagera och protestera mot missförhållanden. Men det är absolut värt att tänka på att att gnäll (särskilt över småsaker eller saker man inte kan göra något åt) skapar mer gnäll och snart mår ingen särskilt bra, t.ex. på arbetsplatsen.

Hur kommer man förbi det? Mindfulness och impregnering med något positivt, kanske? Glad

http://land.se/halsa/ny-forskning-gnall-kan-skada-din-hjarna/

Hjärta "...the beginning of wisdom, is, "I do not know" (Data)

Anmäl
2017-01-03 08:51 #1 av: Devya

Jag gnällde en massa som barn och tonåring. Alltså jag sa hela tiden "Jag kan inte." om något var för svårt. Jag har inte använt de orden sedan jag var 19 år faktiskt. Hur det plötsligt ändrades har jag absolut ingen aning om men det blev helt klart till  det bättre och nu säger jag jämt att jag klarar av vad som helst som kastas i min väg.

Jag har dock enbart positiva minnen från min barndom även om jag kunde gnälla en del. :) Jag har svårt för att komma ihåg negativa saker fast jag var en gnällig unge så kanske det här gäller endast vuxna människor? :)

Anmäl
2017-01-03 08:52 #2 av: Åsa S

Jo man känner ju rätt många som gnäller över allt, har en kollega som nästan jämnt är sjukskriven. När han varit borta runt 6mån (sjukskriven) så sprang han runt och gnällde över hur dålig våran chef är (vi andra tycker hon är den bästa chef vi nånsin haft) och hur dåligt med folk det är i veckorna (han hade inte ens varit på besök de senaste månaderna men ändå visste han hur det var att jobba? vi som haft det jättelugnt och enligt personalplaneringssystemet hade vi hela tiden varit 1-2 personer för många). Brukar försöka att inte lyssna på honom känns som han mest är avundsjuk på alla andra och att när vi ser glada och nöjda ut måste han försöka dra ner oss till hans dåliga mående och bara se allt som dåligt och att det inte finns nått bra i livet. Jag har föreslagit att han kanske ska byta jobb ifall han tycker det är sån pest och pina jobba här då såg han mest sur ut så han pratar inte så mycket med mig längre.

Jag brukar fösöka undvika umgås med såna människor privat de är energitjuvar. Tycker det är tragiskt många som klagar har så mycket som många andra i världen bara kan drömma om, tak över huvudet, mat på bordet, kläder, familj etc. men de ser inte allt bra de har utan bara allt det negativa.

Man måste lära sig se det positiva men som med allt annat måste personen själv vilja förändras det är ju bara en själv man kan förändra inte andra.

Anmäl
2017-01-03 09:05 #3 av: Maria

Tack och lov så har jag aldrig varit gnällig. Det är nog en slags läggning tror jag.

/Maria

 

Anmäl
2017-01-03 09:16 #4 av: Devya

#3 Eller en fas i ens liv som det var för mig. ;)

Anmäl
2017-01-03 09:17 #5 av: Agafia

Tröttsamt med för mycket gnäll om allt . Min dotter hade en " gnällperiod " i övre tonåren , till slut orkade jag inte höra eländet och tog ett allvarligt samtal med dottern.
Sa att du får det inte roligare än du gör det, letar du efter fel så hittar du alltid något att gnälla över . Är du missnöjd så gör något åt det , gnäll inte !
Efter det började hon ändra beteende till det bättre mer positiva då hon märkte att hon mådde bättre av den livs synen
Att ta på sig " offerkoftan " har inte hjälpt någon vad jag vet 😉

Anmäl
2017-01-03 10:01 #6 av: setfree

Tack Magi-cat för att du påminner mig om att bli mer positiv.

Jag är i grunden tacksam över vad jag är och har och gnäller aldrig på mitt jobb. Det är märkligt att man irriterar sig på småsaker som att ställa sig i fel kassa eller när folk kör för sakta. Glad

Att få andra att skratta eller le är det bästa jag vet och jag ska försöka att lyckas ännu bättre i år.Cool

Anmäl
2017-01-03 15:29 #7 av: nypisnina

Jag hade en jobbarkompis som smittade ner mig med gnäll - ingen av oss trivdes på arbetsplatsen men gnällandet blev nästan en tävling om vem som hade det värst, ingen tävling som man egentligen vill vinna i men det blev en ond cirkel. När hon sjukskrev sig så mådde jag genast bättre, jag är en positiv människa men en sådan gnällspik drog ner mig ännu mer när jag själv inte mådde bra. Jag har idag ingen kontakt med henne eftersom det blev och kändes så osunt.

Det är intressant läsning, verkligen - hade ingen aning detta. Men det förklarar min situation med gnällspiken. Skrattar

Anmäl
2017-01-03 19:23 #8 av: Devya

#7 Åhh, jag hade de exakt likadant med min tidigare kollega! Det var otroligt bedrövligt. Hon beklagade sig om minsta lilla  och då jag väl hade riktigt ont (har ryggproblem så att jag vissa dagar fick halta mig framåt) så skulle hon beklaga sig om ditten och datten bara för att det hon måste alltjämt ha det sämre ställt. Det började kännas som en tävling i slutändan och jag mådde inte alls bra av det. Jag började hata att gå till jobbet pga den negativa stämningen som rådde där.

Innan det hade jag en positiv kollega och vi gnällde ALDRIG utan kom till jobbet med ett leende på läpparna. Det var underbart! 

Anmäl
2017-01-04 11:13 #9 av: Annielle

Tyvärr är jag den som lägger märke till typ allt det negativa i livet, men där emot är jag sällan den som beter mig så utåt att jag gnäller över saker, snarare upplevs jag som en positiv och glad person av de som inte står mig nära  och vet hur jag mår. 

Usch ja, det där med att det lätt blir en tävling om vem som har det värst i en ond spiral är verkligen jobbigt!

Tyvärr kan jag tänka så själv, gå och jämföra grejer som någon beklagat sig för med mina egna problem, men är sällan så utåt med människor där emot, fast det blir sjukt påfrestande på insidan ändå. Har som samtal i huvudet med personer, vilket gör mig både arg och ledsen....

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2017-01-22 16:12 #10 av: Annielle

Läste idag om den här forskningen och att den var felaktig, den var gjord på utmattade råttor och så stod det lite annat som jag inte kommer ihåg tyvärr.

Sen handlade det om att det var bra för hälsan att få ur sig gnället i stället.

Stod om det i nya numret av Må bra eller Iform (läste båda på bibblan, så minns inte i vilken det stod om)

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2017-01-22 16:28 #11 av: Magi-cat

#10 Nu har jag inte läst precis det du refererar till, men det kan förstås ligga en del i det - också. (Jag är emot djurförsök. En av farhågorna med dem är att resultaten inte är överförbara.)

Som jag skrev i #0 är ingenting så "enkelt", inte antingen glad eller "gnällig".

Vi har även den här aspekten med att våga vara negativ, en trend som verkar vara i växande. http://hjarnan.ifokus.se/discussions/58451397ce12c41558000d13-lar-dig-tanka-negativt?discussions-5

Men oavsett allt så tror jag alla är överens om att ingen blir gladare av att "gnälla" över alla småsaker man inte kan ändra på eller att ha en arbetskamrat som klagar konstant. Glad

Hjärta "...the beginning of wisdom, is, "I do not know" (Data)

Anmäl
2017-01-22 16:32 #12 av: Maria

Man får nog finna sin egen väg. 

Personligen så gnäller jag sällan och deppar sällan heller. Ibland nån gång har jag vad jag kallar en "gråtardag" och det kan vara skönt men sedan så har det gått över och jag ser alltid till att vara ensam dåSkämtar

/Maria

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.