Hjärnan vid kris
Vi har alla skakats av dådet i Stockholm i fredags, men samtidigt berörts av den enorma yttringen av samhörighet och hjälpsamhet som manifesterats vid bl.a. Kärleksmanifestationen vid Sergels torg, blomsterhavet och alla kloka tankar som människor delat med sig av.
Många söker sig fortfarande till platsen, för att förstå, för att få ett avslut, för att, så gott det nu går, ta in det som hänt.
Hur reagerar hjärnan vid en extrem kris? Det är omöjligt att helt förstå för den som inte varit med om något liknande, men hjärnforskaren Katarina Gospic försökte under ett kort inslag i TV4 igår reda ut lite vad som händer och vad man kan göra.
Vid en akut kris reagerar hjärnan som på ett hot mot livet. Amygdala aktiveras, vårt rädslecentrum, och sedan går signaler till hjärnstammen för att vi ska kunna agera på rätt sätt. Antingen flyr vi eller "fäktar", springer eller "slåss". Det är helt naturligt.
Så finns det då människor som är fantastiska, som agerar och verkar veta precis vad som behöver göras. Det finns bättre förutsättningar att agera för att rädda liv (och samtidigt skydda sitt eget) om man tränat. Därför är det viktigt att gå kurser i livräddning. Ju mer tränad man är, desto större chans att man kan sätta rädslan åt sidan och hjälpa till.
Man går in i jobbläge, sade flera av de som varit med och hjälpt till. De hade tränat på akuta situationer.
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Så här skriver Sara Hedrenius vid Röda Korset på FB:
"Sara Hedrenius, Röda Korsets rådgivare inom psykosocialt stöd ger tips på hur man bäst hanterar en kris
SÅ MINSKAR DU DIN ORO
• Var inte ensam och grubbla
• Tala med någon om din oro och dina känslor
• Umgås med någon som du känner dig trygg med, även om du inte vill prata om din oro
• Slukas inte upp av nyhetsrapporteringen eller samtal om det som har hänt
• Fortsätt göra saker du mår bra av
• Bibehåll rutinerna
• Aktivera dig fysiskt
• Balansera dina tankar och undvik att tänka i ”svart eller vitt”
SÅ TALAR DU MED BARN OCH UNGDOMAR
• Barn behöver sina närmaste och att vara fysiskt nära dem efter en svår händelse
• Var konkret i samtal om det som har hänt utan att överösa barnet med vuxendetaljer
• När barnet frågar, svara så enkelt och konkret som möjligt
• Ladda inte informationen med din egen oro. Känslor smittar och barnet kan läsa oron och göra den till sin egen
• Var ärlig! Var noga med att det du berättar är sant, men inte överväldigar eller skrämmer barnet. Säg exempelvis att du inte har alla svar och att det är svårt även för dig att förstå att människor gör så onda saker
• Förmedla lugn och trygghet genom ord och handlingar. Avsätt gärna extra tid tillsammans."
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Tack för info. Minns när jag kom till en olycksplats (äldre dam som ramlat) så gick jag direkt in i: jobb-mode Ingen hade ringt ambulans så gjorde det. Pratade med kvinnan och höll henne lugn. Men vissa var otroligt arga på allt och inget. Dom blev nästan t o m arga på mig men jag ignorerade dom. Men när allt var ok kände jag bara Wow vilken insats jag gjorde. Jag kände nästan eufori. Men har jobbat inom sjukvården och sen gått olika kurser i livräddning.
Memento mori
Medarbetare för Julen
#2 Underbart fint agerat! 🌺 Säkert hade du nytta av din utbildning och träning.
En del människor reagerar som du beskriver med ilska. De verkar få ut rädslan och vanmakten på det sättet och blir arga på offret, personalen, regeringen eller vad som…Då gäller det att hålla huvudet kallt, göra vad man ska och ignorera dem just då, som du gjorde.
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
#3 eller så är jag bara knäpp och ska in i situationer jag inte borde ge mig in i. 😂 Ne men vissa gör ju inget eller går bara förbi, andra blir arga och vissa blir som virriga höns. Det är ganska intressant hur man kan reagera och vissa bara skärmar av och gör det man behöver. Minns nämligen en annan gång då jag var på en busstation och en man svimmade och fick ett anfall. Jag bad en ringa ambulans men den blev troligen så chockad så den kunde inte förmå sig. Och en sak jag vill slå ett slag på. Ha ALLTID med en engångs HLR-mask i väskan eller fickan. Man vet aldrig när man behöver den.
Memento mori
Medarbetare för Julen
Hjälten vid terrordådet i Åbo blev rullstolsburen för resten av livet men ångrar inte vad han gjorde.
Hur kände han när han försökte hjälpa kvinnan som blivit överfallen av en knivbeväpnad man och själv attackerades?
Han var inte rädd. Han tänkte inte efter. och han skulle göra samma sak igen, tror han.
"Vårt försvar styrs av ett hierarkiskt system vars högsta prioritet är att ge och söka stöd av andra.
När man möts av ett direkt hot aktiverar människans hjärna det Sympatiska nervsystemet. Ett stresshormon börjar utsöndras vilket ser till att människan flyr eller slåss för att överleva.
- En människa som lyckas bevara sin interna trygghetskänsla i en farosituation är kapabel att utföra hjältedåd, berättar krispsykologen Eija Palosaari"
Erfarenhet och utbildning hjälper också. Är man tränad är man medveten om att något hemskt kan hända och har större chans att kunna agera.
Men ingen av oss kan veta exakt i förväg hur vi skulle agera i en krissituation. T.o.m. räddningspersonal kan bli handlingsförlamade.
"I London körde terroristerna över människor med en paketbil och knivhögg förbipasserande.
Då rusade en bankreceptionist och en rumänsk bagare till offrens undsättning."
"Vem som helst kan hjälpa. Det kan grunda sig på personens livsfilosofi, en stark pliktkänsla eller rättfärdighet.
Personen kan också känna stark kärlek för dem som är i fara, till exempel om det är ens egen familj som är hotad."
Reaktionen är ögonblicklig och kan inte påverkas medvetet. Hjärnan kan "låsa sig" så musklerna bara inte lyder.
Det egendomliga i Åbo var att folk stod lugnt och filmade, även fast de själva kunde vara i fara. Detta kallas "åskådareffekten". Om någon annan hjälper en person är det mindre sannolikt att man ingriper.
"- Det handlar inte om en avsaknad av empati. Människan tolkar inte situationen som en nödsituation. En människa som är ensam är mer sannolik att hjälpa till, säger Poijula."
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
#5 intressant. Jag skulle aldrig heller tänka att jag skulle ångra att hjälpa. Om än jag själv blev dålig.
Memento mori
Medarbetare för Julen