Treåringar ser bokstäver bli till ord
En amerikansk hjärnforskare har studerat frågan om vid vilken ålder vi kan börja dra slutsatser om hur bokstäver fogas samman till ord.
Resultaten visar att detta sker redan i treårsåldern, innan sambandet mellan bokstäver och språkljud står helt klart.
Engelskspråkiga barn i olika åldrar uppmanades att skriva ordet touch.
En fyraåring skrev t.ex. fpbczs, medan en femåring skrev fepiri.
Slutsatsen drogs att femåringen verkar ha tillägnat sig något om vilka bokstäver som ofta syns ihop, eftersom fepiri mer liknar ett engelskt ord än fpbczs.
källa: Språktidningen 2017:07
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Vad är det egentligen som avgör hur fort man lär sig läsa och kan ”se” ord? Att barn ofta utvecklas snabbare om de får rätt form av stimulans är väl både välkänt och ganska självklart, men varför har en del lättare att ta till sig det? Om jag tex ser på mina fyra syskonbarn som vuxit upp i samma miljö och kan räknas som ”normalbegåvade” med lutning åt det intelligentare hållet så behövde äldsta tösen LÄRA SIG läsa, att föräldrarna hjälpte henne i början. Lillasystern lärde sig läsa själv vilket även jag gjorde - mamma upptäckte en dag att jag faktiskt läste i böckerna och inte bara tittade på bilderna. Vad är det månne som gör att vissa ”ser färdiga ord” mer eller mindre direkt medan andra måste bokstavera sig fram…? Tillägg; menar då alltså inte Dyslexi och andra lässvårigheter
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
#2 Intressant fråga! 😎👍
(Kanske lär vi oss alla på olika sätt? )
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
#2: Jag tror att småsyskon till viss del lär sig fortare för att de ser/hör när föräldrar och andra hjälper äldre syskon, och också för att de gärna vill göra som de äldre syskonen gör och därför jobbar med själva på att klura ut mysteriet med bokstäver. Så var det i alla fall för mig (som är småsyskon), för mina syskonbarn och för en del andra familjer jag känner.
Jag tror också att barn i familjer där man läser mycket lär sig fortare av samma anledning - man vill förstås kunna hänga med i det som "alla andra" gör.
En annan sak som jag tror bidrar till att man lär sig att "se ord" är högläsning. Min "familjemyt" är att när barnen för femhundrafemtielfte gången bad mamma läsa samma jämra godnattsaga (alla syskon hade samma favoritbok i tur och ordning), så sade hon att "Nä, nu får du faktiskt läsa själv!" Och eftersom barnen vid det laget kunde sagan utantill och visste vilket ord på papperet som hörde till varje ord, så var det ganska lätt att "läsa". Därmed var förstås en bra grund lagd för att koppla språkljud till bokstäver och bokstavsgrupper.