Lägre inkomst - sämre strokevård?
Det är så man knappt tror det är sant. Men det verkar som om det - i Sverige! - spelar roll för strokevården om man har hög eller låg inkomst/ utbildning, enllgt en ny studie.
Efter en stroke eller TIA-attack är det av yttersta vikt med ett snabbt omhändertagande.
Men de socioekonomiska skillnaderna gör sig gällande redan i ambulansen på så sätt att det tar längre tid för patienter från områden med lägre genomsnittlig utbildning och inkomst att komma till sjukhus och få röntgen.
I ambulansen får de lägre prioritet och ambulanspersonalen identifierar i lägre grad att det rör sig om stroke eller tia-attack.
Medianförskjutning mellan samtalet till SOS-alarm och hjärnröntgen var 25 minuter.
"Underlaget till studien är uppgifter om 3 006 patienter som vårdades på Sahlgrenska universitetssjukhusets strokeenheter mellan den 1 november 2014 och den 31 juli 2016. Patienterna delades in i olika grupper utifrån den genomsnittliga utbildnings- och inkomstnivån i sitt postnummerområde."
Vad beror då skillnaderna på? En sak kan förstås vara kommunikationsproblem. Är man bra på att förklara sina symptom är det lättare att personalen förstår en. (Men ska patienten i det läget verkligen behöva vara kunnig och skärpt nog att ge adekvata upplysningar?)
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Detta gäller väl överallt och inte bara inom vården.
![[NeferNefer]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det är ju fullständigt oacceptabelt! 😮När det handlar om en stroke är varje sekund viktig, och den som ringer kanske är den som har en pågående stroke. Att kräva att den personen ska kunna uttrycka sig glasklart är ju så befängt så jag baxnar. Eller att kräva att en orolig och rädd anhörig ska kunna hålla huvudet klart medan hen ringer efter hjälp. Vid misstanke om stroke måste alla resurser sättas in omedelbart, och det spelar ingen roll om patienten bor i Neferlund eller Annorstädes. Basta!