Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (7) Senaste inläggen

Om ifokus och sajten Anatomi och fysiologi Autism; ADHD; ADD etc Belöningssystemet; beroende Demenssjukdomar; Alzheimers; åldrande Den sociala hjärnan Djurens hjärna; Evolutionen Embryologi; Den unga hjärnan Fobier Huvudvärk, migrän Illusioner; hallucinationer och andra felslut Inlärning Intelligens; savant och andra extraordinära färdigheter Maximera hjärnan; klurigheter Medlemsberättelser Minnet och dess funktioner Nervsystemet Neurologiska sjukdomar; psykiska sjukdomar Psykologi Sinnen Smärta; stress Språk Sömn; drömmar; avslappning; meditation Tumörer; skador Vetenskap; forskning; teorier Övrigt OffTopic
Medlemsberättelser

skador i hjärnan!

2019-12-10 04:31 #0 av: Wonnalesan

Vad är vad?

Så skulle man kunna beskriva min känsla just nu, alla de där fenomenen som finns ständigt och som man tänkt så mycket om, vad är de för något?

Till slut måste jag prata med min DR jag haft på vårdcentralen om de där konstiga attackerna som kommer och gör mig utslagen.

Själv gissade jag på de små stroke jag haft som syntes på den första magnetkamera röntgen jag gjorde, men som ingen tog speciellt på allvar. Jag fick lite blodförtunnande medicin och en kommentar om att- så kan det bli.-

Jag är 72 år nu, men kan hitta spår i mitt minne sedan jag var ca 50 år.

När jag var 42 fick jag sköldkörtelsjukdom och jag lade även mycket på det.Man hör så mycket om sköldkörtelns symtom och jag inser idag att personer med hjärnproblem är de sista som fattar hur det står till med hjärnan.

Ja så tog jag ändå kraft och fick träffa min DR på vårdcentralen som tydligen läst i mina journaler och saknade svar på sista magnetkameraröntgen som han ville ha för  flera år sedan. När jag ringde och beställde tiden berättade jag om mina problem hur det yttrade sig. Pga detta läste han och insåg att han aldrig fått svar av den läkare som höll i detta från sjukhuset.

Han hade letat och hittat svaren från röntgen och där stod det att jag haft en hjärninfarkt i bakhuvudet. Ungefär ovanför vänster öra.

Jag tänkte själv att den totala hjärnutmatningen och att jag sov hela dagarna berodde på allt som hände mig, föräldrarna dog, min son blev svårt sjuk, hunden dog och en kär vän dog också i nära anslutning.

Jag trodde jag tagit slut på mig. Men som den jag är så krävde jag det omöjliga av mig själv. Ett minne jag har är då min son nr 2 gifte sig, det kändes att jag bara hade en halv hjärna. I konversationer fick jag använda mig av minnen och spela som om jag var med där.Det var nästan oöverkomligt. Men jag gjorde det.

Vänster öga  fick jag en skada i, yrsel, örontjut, ljusfenomen, enorm trötthet, konstiga attacker av hjärnbränna som sänkte mig i dagar, de kommer fortfarande med olika tidsintervaller.Blodfetterna är höga, men jag tål inte medicinerna som sänker dom. Jag får svårt att gå bla. Blodförtunnande medicin äter jag.

att vården varit så dålig har gjort att jag inte fått hjälp att förstå vad som varit så fel med mig. Jag har ramlat mellan stolarna mer än en gång. Kanske mycket för att jag har svårt att ta för mig och att förklara mina problem.

Men hjärnjympa har jag nog alltid jobbat med. Träna minnet, gå ut, hur än kroppen känns, se mig omkring, lyssna på vänner och barnen då de har det svårt. Inte gräva ner mig, utan kämpa på i min tillvaro. Känna hopp. Jag är en glad människa säger man om mig. Det är ju roligt! Men i hjärnan kan det vara kaos.

Med facit i hand efter beskedet så mår jag inte sämre idag än igår. Jag tror vi har den tid vi har. Man får ta vara på de goda stunderna som ges.

Men ta era symtom på allvar med hjärnan.

Nu minnestränar jag genom att lägga till några ord varje vecka för att kolla när och långtidsminne. Jag är uppe i över 25 ord, nu börjar jag få göra stöd åt dom, ungefär så här-Träd gren, skylt, papperskorg staket, de är de första av orden. Då blir det så här-ett träd tappade en gren, vid skylten vid papperskorgen som står bredvid ett staket-. Jag tränar medvetet varje dag. Så har jag rörelser jag gör med huvudet.Liggande 8or, cirklar, hakan mot bröstet, 8an motsols, långsamma vridningar vänster höger. Jag hade länge lägesyrsel, den gav sig. Jag tror dessa rörelser främjar blodcirkulationen i hjärnan.

Så skriver jag om allt och inget, om sådant jag vet och inte vet , SkrattarMen man måste ju hänga med och hänga i. Finns det liv, finns det hopp.

Jag önskar min berättelse ska ge andra hopp och att vara envis som en åsna i vården. Ingen annan bryr sig. KRÄV hjälp.

Stor kram från Wonnalesan.KramasBlomma

Anmäl
2019-12-10 07:45 #1 av: Magi-cat

Tack fina Wonnalesan för din berättelse! BlommaKramas

Du har en otroligt styrka och kämpaglöd och har kommit så långt! Önskar dig fortsatt allt gott och att allt nu blir bra! HjärtaKramas

Det är bedrövligt minst sagt att du inte fick den hjälp av vården som borde varit självklar. 

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl
2019-12-10 07:49 #2 av: Wonnalesan

Tack Magi-Cat!

Jag tror tyvärr att det är vad många upplever. jag har sett så mycket, både då jag arbetade i vården och som patient. En del saker man skulle vilja berätta. Men vad ska det tjäna till? Man skrämmer bara andra samt att bryr sig någon?

Tack för ditt stöd fina Magi-cat från WonnalesanBlommaHjärtaKramas

Anmäl
2019-12-10 09:21 #3 av: Mandra

#0 Ja det hjälper alltid någon att man berättar sin story. :)

Har själv varit sådan att jag hela tiden föll genom stolarna i vården. Jag löste det genom att skaffa privat läkare. Har du provat det?
En sådan kan skriva remisser åt dig till olika saker och sen se till att det verkligen kommer provsvar.
Fast det lär vara ont om dem numer, så kanske svårt att få tag på en.


Anmäl
2019-12-10 09:35 #4 av: Wonnalesan

Min VC läkare är jättebra, den enda som engagerat sig under dessa år. Men han är gammal nu och lite disträ, men jag går ändå till honom för han skickar remisser för vad han anser behöver göras. Men om de sedan sjabblar bort svaren så hänger man i luften ändå.  Jag litar tyvärr inte på vården, jag följde både mamma och pappa hela vägen, usch det vill man inte veta.

Tack för vänliga tankar...Mvh/WLBlomma

Anmäl
2019-12-10 10:16 #5 av: Maria

Tack för din berättelse.

/Maria

 

Anmäl
2019-12-10 10:50 #6 av: Mandra

#4 Nej jag litar inte heller på vården. Inte ett smack.
Så bra att du har en bra läkare trots allt.
Jag har haft min privata läkare i 30 år. Väldigt skönt med samma, som är helt insatt.
Men han är också gammal och tänker sluta när han fyller 75, vilket han gör nästa år.
Jag är skräckslagen.Förskräckt


Anmäl
2019-12-10 11:12 #7 av: Wonnalesan

Förstår dig!

Min Dr går så långsamt, men har sådan ömhet för sina patienter. Jag sade -tack för att du finns och God Jul-han log i ögonen. Tänk att han varit i människans tjänst hela sitt vuxna liv och fortfarande bryr sig. Det är stort! Vi får hoppas att vi får tag på någon vänlig själ båda två då de slutar de gamla trotjänarna....Mvh/WLBlomma

Anmäl
2019-12-10 11:21 #8 av: Maria

Jag har en fantastisk neurolog som tog över mitt fall strax innan jag opererades.
Det första han sa var - Du har en hjärntumör och det får vi göra något åt.
Så befriande med någon som är rättfram.
Innan hade man bara pratat om förändring i hjärnan, skugga, prick, fläck osv. Ingen tog ordet tumör i sin mun.

/Maria

 

Anmäl
2019-12-10 11:24 #9 av: Mandra

#7
Jag jobbar febrilt på att försöka bota mig.
Om jag inte gör det och inte får tag på någon läkare som låter mig behålla min medicin (chansen för det är nästan obefintlig) - så går jag nog i sjön.
Levde massvis med år utan medicin först (fanns ingen) och det gör jag inte om. Orkar bara inte. Så det blir sjön.


Anmäl
2019-12-10 11:25 #10 av: Wonnalesan

Så bra Maria, glad för din skull!

Den läkaren jag hade var så iskall, han fick sluta på ett annat sjukhus. Men även om han varit perfekt kanske man inte kunnat göra något åt detta ändå?

Undrar hur man gör för att få ut sina journaler? Vill läsa själv vad det står och saker som inte nämndes....

Hoppas du mår bra Maria att du har fina dag det önskar jag dig...Mvh/WLBlomma

Anmäl
2019-12-10 11:27 #11 av: Maria

#10 Numera kan man läsa sina journaler själv på nätet.
Äldre journaler går bra att få ut om du ringer till sjukhuset du behandlades på.

/Maria

 

Anmäl
2019-12-10 11:33 #12 av: Mandra

#11 Tyvärr så funkar inte det där alltid.
Inte alla gamla journaler har blivit arkiverade.
Varit så för mig när jag försökt. Men det mesta finns väl kanske.
Att skicka efter i papper kostar dessutom pengar. :)


Anmäl
2019-12-10 11:34 #13 av: Maria

#12 Det är ju faktiskt ett lagbrott.

/Maria

 

Anmäl
2019-12-10 11:41 #14 av: Mandra

#13 Vilket då? Att det kostar pengar?
Jag tror nog de får ta betalt för sina omkostnader.


Anmäl
2019-12-10 11:50 #15 av: Maria

Nej nej.  Jag menade att journalerna inte har blivit arkiverade.

/Maria

 

Anmäl
2019-12-10 11:52 #16 av: Mandra

#15 Ok. Ja jag kommer inte håg riktigt vad dom skyllde på. :)


Anmäl
2019-12-10 11:53 #17 av: Maria

Illa är det i alla fall.

/Maria

 

Anmäl
2019-12-10 12:01 #18 av: Mandra

#17 Ja absolut.
När det gäller nedlagda sjukhus eller avdelningar, så arkiveras journalerna centralt. Och det är nog lätt hänt att saker och ting försvinner då.
Men jag har fått en journal från nedlagd avd, men inte från annan sjukhusvistelse på samma sjukhus, samma avd. Borde dom inte ha hängt ihop dessutom? Kan man ju undra. Gäller gyn och BB och det borde ju ingå i samma.


Anmäl
2019-12-10 12:02 #19 av: Maria

#18 Jo det kan man ju tycka.

/Maria

 

Anmäl
2019-12-11 17:02 #20 av: Lona

Flera år av mina journaler inklusive diverse utredningar inom psykiatrin är puts väck. Nånstans så blev det fel när de skulle överföras så det är väl tur att jag har hyfsat bra koll själv på vad som gjorts och inte gjorts, vilka läkemedel som funkar och vilka som varit stora risker med.
Man har som sagt rätt att få ut sina journaler, undantag är psykiatrin där det bedöms från fall till fall. Beror väl på vilken diagnos man har och om man förmodas kunna hantera det man läser.

#9 m fl, det här kanske man inte ska skriva men det är ju inget olagligt - det finns alltid läkare som skriver ut vad fasen som helst. Oetiskt som tusan, men om det var enda sättet att få just min medicin så hade jag inte tvekat. Kruxet är väl om man vill ha en vettig läkare för övrigt, jag hade inte litat på de där "skriver ut vad som helst"-läkarna.

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2019-12-11 18:21 #21 av: Mandra

#20
Handlar inte om någon skriver-ut-vad-som-helst-läkare.
Vad det handlar om är att vanliga sjukvården inte bryr sig ett skit om mig.
Om man av det ska dra slutsatsen att andra läkare skriver ut vad som helst - tycker jag är mkt fördomsfullt. Utan honom hade jag varit tvärdöd för länge sen.
Och den medicin jag äter är för Parkinsons. Knappast vad som helst och inte beroendeframkallande.
Men eftersom det inte är Parkinson jag har - så bråkar läkarkåren om vilken medicin som funkar på min sjukdom.
Dessutom har de flesta läkare ett sjuhelsikes ego och har som regel att aldrig hålla med om andras diagnoser eller medicinering. DET är vad jag befarar! Och förmodligen har jag tyvärr inte fel.


Anmäl
2019-12-11 18:23 #22 av: Mandra

#20 F ö kan jag säga att  min läkare, som jag haft i 30 år - är den ENDA läkare jag litar på överhuvudtaget.


Anmäl
2019-12-11 21:20 #23 av: Lona

#21, Nej, men eftersom du skrev att du mer eller mindre var beredd på att gå i sjön om du inte fick din medicin så menade jag bara att det finns alternativ.
Med "vad som helst" syftade jag heller inte på just narkotikaklassade eller beroendeframkallande läkemedel utan helt enkelt en medicin som kan vara svårt att få läkare att skriva ut av en eller anledning.
Själv har jag fått kämpa som en idiot för att få just den kombon av mediciner som jag får eftersom det är ganska riskabelt att ge dem. Skulle min nuvarande klinik vägra (vilket andra har gjort) så hade alternativet varit att ta livet av mig - eller gå till en läkare utan skrupler. Helt vanliga mediciner som dock inte ska kombineras.

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2019-12-12 07:23 #24 av: Mandra

#23 Man kan ju inte tvinga en läkare att skriva ut medicin. :)

Problemet med min medicin är att den måste trappas upp sakta och sen trappas ner långsamt för att ta bort den.
För att en ev ny läkare ska kunna ställa diagnos - om han vill göra en ny (vilket han säkerligen vill) - så måste jag läggas in på sömnklinik för att mäta hur jag sover. För att kunna göra det måste dom ta bort medicinen. Troligen ingen som vill vänta medan jag trappar ner.
Och vad som händer om jag tar bort den direkt har jag ingen aning om. Troligen fullständig katastrof.
(Har haft en annan medicin, för annat besvär, som också var funtat på det sättet. Tog mig 4 år att trappa ut - provade många ggr fortare, men fick hemska bakslag. Så 4 år utan bakslag och det besväret har jag lyckats bota, så det gick bra.)

Så det blir nog sjön. Våg


Anmäl
2019-12-12 08:22 #25 av: Wonnalesan

Det är för många  tillfällen där det kan gå fel. Tex remisser skrivs ut av läkare som inser att något är fel, röntgen görs, De gås igenom av röntgenläkare, som sedan skickar svar till antingen AVD läkaren eller VC läkaren, som sedan ska kolla svaren och kalla patienten eller skicka meddelande hem. Där kan man falla genom stolarna i varje led, från remiss till svar från remiss utskrivande läkare.

Jag gjorde en MC röntgen på ryggen, jag hörde aldrig något tills jag åkte in för stroke. Då var en underbar Fransk läkare där och skulle skriva ut mig, helt förfärad fick jag höra att han aldrig sett en så skadad rygg. Samt om de stroke jag haft i frontalloben, som ingen sagt ett ord om. Man blir ju helt förskräckt hur det är i vården. Mvh/WLBlomma

Anmäl
2019-12-12 08:35 #26 av: Magi-cat

#25 Förskräckligt så mycket du gått igenom, Wonnalesan! Hjärta Du är beundransvärd och stark! Kramas Hoppas innerligt allt är bra och lugnt nu!

Jag tycker det verkar som om vården i mångt och mycket blivit lite som ett snabbköp, drop-in, drop-out. Det kanske kan anpassas till vissa tillstånd men inte till andra och inte till hela människan. Det där att se till helheten verkar vara rätt så ute... Likaså uppföljning, att läkarna följer upp patienten och - bland det viktigaste - lär sig mer. Skaffar värdefull erfarenhet och gör kvalitetskontroll.
En människa är mer komplicerad än något man skruvar i lite grann och sedan sätter tillbaka på plats.

Vidare är det för mycket pengar i vården. Inte pengar som satsas på sjuka och behövande, utan pengar, vinstsyfte. Management.

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl
2019-12-12 09:41 #27 av: Lona

#24, Ah, då är jag med. 🌹

Det sorgliga är väl att vi har en mycket hög medicinsk kunskap i det här landet men att det är alldeles för svårt att få tillgång till den. Vården går på knäna på alla möjliga sätt.

WL, ber om ursäkt för att jag snodde din tråd. Kram på dig! ❤️

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2019-12-12 09:45 #28 av: Wonnalesan

Inte har du snott något LonaSkrattar, skriv bara. Vi behöver all kunskap som finns!

Kramas från WLBlomma

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.