2020-03-18 08:27 #0 av: Magi-cat

Just nu är det corona-tider. Vi möts av nyheter, sjukdomssiffror och direktiv dag efter dag, timme för timme och hanterar allt så gott vi kan.
Men hur hanterar man, utan att misströsta, bryta ihop eller gå till extremer?

Ett underligt och säkerligen oväntat fenomen har visat sig i affärerna den senaste tiden: Hamstring, av bl.a. toapapper! Hyllorna för pasta, hygienartiklar - och toapapper gapar tomma. Kundkorgarna är fulla - av toapapper. Råder det egentligen brist på toapapper? Nej! Kommer det att ta slut? Troligen inte. Det tillverkas i Sverige och det lär inte uppstå ... behov som motiverar denna hamstring!
(Med detta sagt så är det bra att "preppa", förse sig med ett rimligt lager förnödenheter. Och vara beredd att dela med sig!)

Så voffor gör "vi" på detta viset?

Psykologen förklarar så här:

"– När vi upplever hos hotade eller oroade över något kan vi känna att vi inte har kontroll. Då försöker vi skapa oss kontroll och det gör vi oavsett om hotet är reellt. Att gå ut och köpa upp sig får kanske oss kortsiktigt att känna oss lite lugnare. "

"Kata Nylén säger också att vi är sociala djur – ser vi att andra människor köper på sig gör vi likadant. 

– Ser vi att det är tomt på toapappershyllorna eller pastahyllorna blir vi manade att ta de där sista paketen, för att det verkar vara något som andra tar. Det är möjligt att många hamstrar toapapper för att alla andra gör de" (1)

Det ligger mycket i det. I osäkra lägen gör vi som andra i flocken och verkar det råda brist så måste vi hålla oss framme, annars kan vi bli utan. Kanske skänker det en kick till belöningshjärnan - vi fångade ett byte!

Vad ska vi då göra? Vad är mer relevant och ger mer än toapapper? Jo, gemenskap! I ensamheten (om den är påtvingad och långvarig) frodas negativa tankar.
Men när vi avråds från sociala kontakter, vi får inte hälsa på gamla och sjuka? 

"Korta möten och praktiska angelägenheter har större betydelse än vad man kan tro, speciellt i krislägen. På så vis påminner vi både andra och oss själva om att vi finns till och att vi ingår i en gemenskap, enligt Linnér.

– Det kan bidra till känslan av att inte vara fullt så ensam. Det sker i det lilla, men det ska vi inte underskatta. Man hamnar på en väldigt konkret nivå i samtidigt som det berör djupt existentiella frågor."

Det tror jag också, att vi lätt kommer till existentiella frågor. Tur det finns internet. 

Barnen då?

"– Barn ska inte ha för mycket detaljer av en viss sorts verklighet, men ett visst mått av realitet hjälper barnet att orientera sig. Det gäller vuxna också. Tar man in verkligheten så ökar man sina chanser att mobilisera de resurser man har, både materiellt och själsligt." (2)

Många hjälper varandra och spontana grupper uppstår. Det behöver inte vara något stort. den där lilla omtanken är värd mer än guld.

Kram till er alla!Hjärta

1. https://www.expressen.se/nyheter/darfor-hetskoper-alla-toalettpapper/

2. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jdAn20/psykolog-tank-att-det-ordnar-sig--om-ett-tag

bild från pixabay.com