Epigenetik är intressant. Kanske hade naturfilosofen Lamarck och Lysenko en liten poäng?

Förvärvade egenskaper kan faktiskt ärvas ibland, enligt studier på bl.a. växter, bananflugor och möss.

Epigenetik handlar om förändringar som ligger ovanpå den ursprungliga DNA-molekylen och påverkar hur mycket som genen uttrycks. Ibland kan en metylgrupp som funnits där tidigare försvinna.

Dessa förändringar inträffar hela tiden i cellerna. Troligen påverkas fostret via epigenetiska förändringar beroende på moderns livsstil under graviditeten.

Men frågan är om epigenetiska förändringar också kan ge avtryck i könscellerna och därmed föras vidare till nästa generation? Det är vad en del forskare kommit fram till.

En grupp forskare i Umeå har genom studier av generationer norrlänningar funnit att barnbarn vars farföräldrar fick mycket mat som barn löper fyra ggr högre risk att drabbas av typ 2-diabetes.

Holländare som blev till under hungervintern under 2 vk drabbas i högre grad av fetma och typ 2-diabetes som vuxna.

Dock har man inte funnit motsvarande samband hos invånare i Leningrad där många svalt under belägringen.

Dessa fynd är fortfarande kontroversiella när det gäller människor. Studerar man växter och djur är det dock väl dokumenterat.

Oliver Rando i Boston har nyligen visat att möss vars pappor fått en proteinsnål diet fick förändrad aktivitet i en rad gener, särskilt gällande ämnesomsättningen.

Helt klart är det viktigt hur vi lever…

Källa: Karin Bojs, Anna Bratt; Vikten av gener

Hugo Lagercrantz tar i boken "Hjärnbrus" också upp epigenetiken - och Lamarck. Boken utkom 2013, så säkert har mer hunnit komma fram om DNA och Epigenetik, men det är ändå intressant.

Om Lamarck skriver han "återupprättelsen av en revolutionär biolog" i en rubrik.  Lamarck har ställts mot Darwin, av politiska skäl. Lamarck var före Darwin och hade givetvis inte samma möjligheter. Lamarck var också vänsterns och revolutionens biolog som aldrig fick något erkännande. (Han var säkert före sin tid.) Men med Darwin kom det naturliga urvalet och paradigmskiftet.

Lagercrantz tar också upp de experimentella studier som visar att en svältsituation under fosterliv och spädbarnsår påverkar genuttrycken, bl.a. efter hungerkatastrofen i Holland efter kriget.

Kroppen minskade insulinreceptorerna och ställde om blodtrycket. När barnen växte upp och fick bättre med näring var deras blodsockerkontroll felinställd. 

Människor i Kalix led i början av 1900-talet av svår svält. Barn som föddes då drabbades senare av folksjukdomar som diabetes. Intressant nog verkar denna effekt ha gått över till nästa generation, som även den drabbades oftare av diabetes som vuxna.

Detta kallas transgenerationell effekt.