Håller med. Hela min barndom är fylld med berättelser. Som mellanstadieelev fick jag stå i skolbiblioteket vissa lunchraster. (På den tiden man skrev låntagaren namn på det lilla pålimmade papperet längsta bak i boken) Så rik jag kände mig!
Så fort jag kunde kånkade jag hem lass med böcker som låg under min säng. När pappa varit inne och sagt till för hundrade gången att jag måste släcka så väntade jag bara tills de gått och lagt sig, sedan tände jag, bytte raskt ut den utlästa boken och fiskade upp en ny från mitt förråd.

Ja, rent fysiska förnimmelser kan man absolut få. En gång var jag dum nog att läsa Hajen i sängen. Måste såklart läsa ut den vilket tog halva natten, och resten av natten kunde jag känna hajens käkar runt kroppen hela tiden. 😱

#1 Det är underbart med böcker! 💗📚 Känner igen det där med bokslukandet som barn och att läsa under täcket. 🙂

Hajen har jag inte läst, men det du berättar är ett bra exempel på kopplingen mellan det vi läser och kroppens reaktion …

#1:

Så känns det när man läser , man ger sig in i denna berättelse , historia , rysare eller vad man läser.
Förr kunde jag läsa en deckare med mord och annan spänning , men nu går det inten längre. Jag drömmer hemskt. Så det blir att jag läser/ lyssnar på dagen.

Man lever sig in i lyrikens gångar.
Så denna Kristine Kikas har rätt .
Alla borde läsa böcker.

#3 Så sant, alla borde läsa böcker! 🙂🤗📚

Vi är visst flera här med samma gener! 🙂Jag tillhörde också bokslukarsläktet i uppväxten! 📚🙂 Lånade högvis på skolbiblioteket varje gång. Började direkt på en ny när jag läst ut den första! 📖🙂 Man försvann in i denna värld, det var alltid en besvikelse att behöva lägga ifrån sig boken när mamma ropade att det var mat! 😬 Men snabbt var man tillbaka i historien så fort man svalt middagen! 📖🙂📚

Visst påverkar läsandet, det är jag helt övertygad om! 🙂📖📚