Minnas i tredje-persons-perspektiv
Det slog mig att ofta när jag minns något, särskilt äldre minnen, ser jag det utifrån, som tredjepersonsperspektiv. Så naturligtvis var jag tvungen att googla varför och hittade denna länken där man tänker sig att det är dels för att flera delar av hjärnan samarbetar för att ta fram minnet och dels att man distanserar sig i minnet, i synnerhet om det var traumatiskt.
Vet inte om just trauma är min anledning, jag tycker det blir så allteftersom. Det började med tidigare minnen och så fortsätter det liksom. Men kanske kan variera också.
Sen är det ju också den detaljen som jag läste någonstans att man minns det inte som det var utan minnen ändras, och varje gång du tänker på det minnet så minns du minnet. Inte den faktiska händelsen.
"I'm too old for this shit."
"I'm too old for this shit."
#0
Att iaktta observatörens roll i stället för huvudrollsinnehavarens - visst är det intressant det där med minnet och hur man minns!
Tänkte på att det kan vara så många författare går till väga när de väver sina historier och skriver sina böcker?
Mycket intressant!
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
#2 För egen del ser jag det jag skriver som en film, absolut.
Men att man ser sig själv utifrån, i ett minne man har upplevt själv, tycker jag är lite märkligt 😊
"I'm too old for this shit."