Jag hittade en artikel om hjälp (-eller motsatsen) då skrev jag detta:

https://skoldkorteln.ifokus.se/discussion/1571014/ett-intressant-perspektiv-pa-hur-man-kan-gora-ont-varre

#1: Jag förstår inte svaret, i artikeln stod endast: Vad kan du som närstående göra?
” Att lyssna när hen behöver prata, eller finnas där med en hjälpande hand, kan ha stor betydelse för vän eller familjemedlem som lever med sköldkörtelsjukdom.”

#1 Javisst. Jag förstår att du endast är inställd på att göra gott - men det finns sådana som gärna ställer till det och då kan lista ut (får tips) hur man gör.
Vägra hjälpa till, Påminna om tråkiga händelser, Tala om för den med problem att själv lösa dem och inte besvära andra.

#3 Jag förstår inte alls vad du menar eller hur du ser det hänga ihop?

#0 Jag tror iden är bra även om det är svårt att jämföra barn med funktionsvarianter.

Det gäller att skapa förtroende och det gissar jag att man märker snabbt som anhörig om det fungerar.

#4: Bäst är det förstås om man hittar någon med samma diagnos och ålder som den som behöver omsorg och förhoppningsvis får de båda som behöver omsorg glädje av att träffas.

Men jag kan också tänka mig att någon som är t.ex. demenssjuk, eller har en annan funktionsvariation skulle kunna tycka att det vore trevligt att träffa en familj med barn eller hund kontinuerligt, som i kompensation skulle kunna få gratis barn- respektive hundvakt vid ett annat tillfälle.
(Jag har läst om att många hundägare i England, varav bara en del har utbildning, besöker äldre och sjuka av ren välgörenhet utan ersättning).

Men som du skriver gäller det att skapa förtroende för varandra och att man bör ta det försiktigt i början och se om personkemin stämmer och diskutera det hela noggrant.

#0 Tack för att du tar upp och belyser denna viktiga och behjärtansvärda fråga!

Spontant låter det som ett väldigt bra förslag med många möjligheter och jag lyssnar vidare på diskussionen. 🌸

Om hur man skulle kunna hitta en lämplig person/familj för gemensamt utbyte.

Vad jag kan tänka mig är att börja med gå igenom sin egen bekantskapskrets och vänners vänner och förhoppningsvis hitta någon/några som skulle passa. Att hitta någon i närmsta matvarubutik som i Allersexemplet tror jag inte så mycket på.

Jag skulle också kunna tänka mig att fråga biståndsbedömaren om hen vet någon som är i liknande situation och be biståndsbedömaren först ringa och fråga om intresse finns.

Sedan tänkte jag att man kanske kunde kontakta någon förening eller Facebooksida och fråga om intresse finns. Har ni i Hjärnanifokus några förslag eller synpunkter?

Jag har liknande tankar om oss med en viss diagnos:

https://pyssel.ifokus.se/discussion/1571243/bor-du-nara-roke-och-har-problem-med-skoldkorteln

Det finns ju så många olika sajter här på iFokus, så jag hoppas på att det finns möjlighet att göra som trådstartaren här föreslår men med en annan gemensam nämnare.

Jag har nu skrivit klart ett blogginlägg om detta, om ni vill läsa det, se:
🌺https://handikapptips.wordpress.com/2023/11/11/om-hjalp-i-hemmet-dela-bordan/ 🌺

🤗🌼

Eda jag tycker dina tankar är goda och avsikten är sådan men många av oss orkar inte mer vi är slut vi kan inte kämpa längre.

Jag lever med en dement det här är berättelser av många grader där demens inte är orsaken den är ett tillstånd och jag kan inger mer göra jag ställer inte upp jag vill inte veta av den dementa längre.

Det här räcker inte för mig jag kan inte ställa upp ni ställer för höga krav på mig som anhörig och det kan ni ge fan i.

#11 Alla har sina personliga berättelser och det finns inget som stämmer för alla. Ibland är det bäst att bara släppa.

❤🤗