Purkinje-effekten: Vid dåligt ljus, t.ex. i skymningen, uppfattar ögat färger i den blå delen av spektrumet bättre.
De röda rosorna som lyste med sina starka färger i dagsljus ser i skymningen nästan färglösa ut. Den gröna gräsmattans färg avtecknar sig bättre än den röda rosen.
Effekten beror på att konerna i ögats näthinna är mer känsliga för grönt ljus medan stavarna (som är mer ljuskänsliga) inte urskiljer färger men reagerar mest på det grön-blå ljuset.
Purkinje-effekten inträffar just i skarven när stavarna tar över.
Purkinje-effekten är uppkallad efter den tjeckiske forskare, Jan Evangelista Purkinje, som först beskrev den.
![[Borttaget]](/images/i-ifokus.svg){kind=avatar}